Clubman innebär mest fart för pengarna

De flesta bilentusiaster skulle någon gång vilja tävla med en riktig racerbil. Men bristande ekonomiska resurser tillsammans med begränsade tekniska kunskaper brukar effektivt sätta stopp för dessa planer. Att köra racersportvagn i Clubmanklassen är dock ett alternativ eftersom klassen är skapad för vanliga människor som vill köra racerbil och ha kul utan en tjock plånbok.

De flesta entusiaster brukar prova sin gatbil på bana någon gång och då konstatera att varken fjädring, bromsar eller prestanda brukar vara speciellt imponerande i dessa sammanhang. För stora pengar kan pärlan därefter modifieras för bana, samtidigt som komforten och användandet på allmän väg kraftigt har begränsats. Man har en kompromiss, som jämfört med riktiga racerbilar, inte är så snabb på banan, samtidigt som man har fått en mer eller mindre okörbar gatbil.

Motorn är en Ford Zetec 1800 cc i närmast standardutförande som har en effekt på ca 155 hk. Inte så mycket kan tyckas, men i kombination med en vikt runt 500 kg så blir prestanda mycket imponerande.

Vikt/effektförhållandet kan jämföras med en Volvo 240 som har 450 hk. Nu är det inte accelerationen som är det mest spännande med en Clubman-bil utan det är den fantastiska väghållningen som möjliggör att de snabbaste i klassen har samma varvtider som i STCC. Bakom motorn sitter en växellåda av racingtyp, vilket gör att man inte behöver oroa sig för den detaljen. Drivlinan avslutas vanligtvis med en stel bakaxel. Bromsarna är skivor runt om. De nyare bilarna har kaross av kevlar, medan de äldre har ett glasfiberskal. Bilen har en mängd olika justeringsmöjligheter, men för en nybörjare behöver man inte tänka på sådant utan man kan köra med samma inställning hela säsongen. Förutom att tanka, kolla oljan, vattnet, luften i däcken samt att det finns ström i batteriet kräver inte bilen något större underhåll om inte oturen eller annat är framme.

Text lånad från Svartamasken